Idag red jag dressyr på fotbollsplan med Smilla som fotograf. Passet i hela sig gick väl sådär, varken bra eller dåligt. Dock upplevde jag att han blev stark, okoncentrerad och ibland lite nonsig. Jag som absolut hatar att behöva bli hård i handen för att hästen ska lyssna. Men mot slutet så lyssnade han super bra på mina hjälper, och fram för skänkeln är han ju nästan alltid, men ibland blir det fööör mycket framåt och föör lite tillbaka och lyssna. Ser fram emot höstens träningar så vi kan öva på detta och stärka oss i ridningen. För finns det verkligen något bättre än att få kritik och sen utvecklas så det skjuter i höjden?

 

Åter till ridpasset. Jobbade mycket lösgörande, skänkelvikningar, volter, slutna och öppna. Skänkelvikningarna blev hundra gånger bättre när vi fått in dem och han började koncentrera sig mera.