Det var längesen, 2 år sedan om jag inte minns helt fel, haha! Livet rullar på som vanligt, mycket i skolan, Faxen är för tillfället skadad men jag hoppas och håller alla tummar och tår att han blir frisk som han blev skadad. Det som är lite trist är just att denna vår tänkte jag kvala nationellt med honom, nu kanske det skiter sig... Men vad gör det egentligen? Prio1 för mig kommer alltid vara min prins och att han mår bra sedan struntar jag i resten.

 

Men vad har hänt under dessa år? Jo jag har ridit på LB och LA nivå och ligger ganska jämt och stadigt på 66-68% varje gång. Någongång kommer såklart något bakslag och någongång så får vi lite mer. 2015 var vi med i Kurienspelen och kom 2 av D-ponnierna i grupp 2 med endast ett poäng från vinnarna, surt men är så nöjd ändå! 2015 var verkligen vårat år, vi kom hem med rosetter från varje tävling och vi lärde känna varandra ännu mer, jag hoppas 2016 blir lika bra om inte till och med bättre! Nytt år och nya möjligheter och jag längtar att se vad som kommer hända.

 

Väldigt trevligt att logga in på bloggen idag och se att man dels fått nya kommentarer och besökare, roligt roligt! Ger ju en lite mer motivation att utveckla bloggningen , fast jag aldrig kommer bli den där bloggtjejen som jag engång var. Jag hinner helt enkelt inte med det, och beundrar folk som hinner med bloggningen trots egen häst och skola t.ex, strongt! 

 

Idag har det inte alls hänt mycket, umgicks med mina kompisar på kvällen och har haft höstlovskul på dagen. Smilla hade Faxen idag, dock var det en sån storm så Faxen fick redan komma in klockan 3 idag. Täcken hade blåst av hästar osv, helt sjukt vilken kraftig vind det var, dörrarna gick knappt och öppna! Så lill Faxus fick bara en liten promenad i ridhuset idag. Imorgon är det jag som har honom och då hoppas jag att vinden lugnat ner sig lite, eller väldigt mycket... Haha, nä nu ska jag kolla PH och så hörs vi kanske imorgon!

 

 

 

 

Har ridit för Nizar under helgen och är mycket nöjd! Ponnyn blev extremt lätt i handen och flög fram i gångarterna. Dock kändes han ganska trött nu idag , med det förstår jag 3 dagar intensiv träning är ju inte det allra lättaste, right? 

 

Synd att att det inte finns mer tävlingar här uppe . Jag bor verkligen på det mest värdelösa stället när det gäller att tävla. När jag åkte till Umeå tog det 8 timmar och till närmsta tävlingsplats tar det 1,5 timme, förstår ni vad hemskt?! Inte nog med det så har Faxen fått skav vid sadelgjorden  så när vi åker till Luleå på onsdag ska vi införskaffa en fårskinstunnel. 

 

Mer då? Jo lucia träningarna har dragit igång och imorgon ska jag hålla i höstlovskul för en massa barn, roligt!

 

bild på smillas krasch.

Trots allt faxus varit med om så ger han verkligen sitt allt. Idag när jag red, fy jäkla vilken känsla! Vi gjorde till och med saker vi aldrig tränat på tidigare tex galoppbyten och "påbörjan" till galoppiruetter. Att sitta i den traven som jag hade i slutet av passet, traven går inte ens beskriva seriöst. Travökningarna- har aldrig någonsin ökat så bra tror jag. Ja ni hör ju ,jag är alldeles i exalterad över ridpasset. Faxen är verkligen en på miljonen, nu ska jag sova och drömma vidare om min underbara ponny♡

Min lilla kille har varit förkyld i veckan så vi har endast promenerat med honom i fem dagar. Dock har han inte haft feber eller hosta så igår gick vi ut och joggade lite. Idag ska Smilla också jogga med honom och imorgon sätter  vi igång honom i galoppen. Hoppas han håller sig frisk nu när det är Nizar till helgen... Men allt för min hjärte prins ska må bra. Söndag idag och jag känner faktiskt ingen söndagsångest. Tro inte jag är sjuk nu men jag tycker skolan är ganska intressant i det här läget. (Förmodligen kommer det ändras ganska snabbt när läxor och prov är en upp över öronen...) Så nu ska jag sätta igång och göra mina läxor faktistk. Har ett svenska tal att göra, en engelska uppgift och så ska jag läsa igenom lite Naturkunskap som vi har prov på, på tisdag. Dock med bok. Så nu är det väl bara att sätta igång antar jag...

Hmmmmmm...... Är jag nöjd eller missnöjd? Faktiskt där någonstans mitt emellan. På fredagen när vi kom dit små joggade jag honom och han kändes riktigt mjuk och fin, lyssnade framåt och lyssnade framförallt på mig. KUL! Nattade honom och satte på BOT täcke + skydd, gav honom några extra pussar för att sedan åka till hotellet för att vila ut. 

 

Första tävlingsdagen. Första klassen. Nervöst , lite pirrigt men spännande. Började med att starta en LB:1. Super fin på framridningen, lyssnade framåt, tillbaka, stadig i formen hela tiden och mjuk. Vi går in på banan och jag rider ut med ett leende. Aldrig någonsin har det hänt att Faxen gått på tyglen exakt hela pogrammet. Men nu gjorde han det. Kommer ut på banan och hör mina procent. Ett tag dör jag inombords för jag blev så besviken på resultatet.  Jag blev så ledsen jag hörde de ynka 58,90%. Ni förstår inte hur ledsen jag blev, här kom jag och red bättre än jag någonsin gjort på tävling och jag belönas med skit procent. Men sen förstår jag varför. Han kryper ihop för mycket. Fick kommentaren "Ett ekipage med härlig utsrålning. Tyvärr kryper Faxen ihop lite för mycket och där av dras poängen ner".  Dock nu när jag tittar själv på filmen tycker jag inte alls det är så farligt som det verkar varit för henne. Visst galoppen håller jag med, där kryper han ihop, men annars, nja asså där tycker jag hon var snål alltså. Men tyvärr är det så med bedömningssporter. Du har aldrig någon aning om hur domare dömer om du inte är igenkänd. Bara att ta nya tag till LA:n.

 

Här belönades jag med rättvisa procent tycker jag själv. Faxen var väldigt fin nu i formen, precis lagomt inge ihop krypt. Här kommer den där roliga ryggningen in som inte annars brukar vara problem för mig och Faxen men helt plöstligt BAM. Han backar 5 steg, vi ska ta det sista och han total vägrar. Försöker får han framåt men även där protesterar han. Upp med huvudet, tjorvar lite åt höger och vänster med återfår kontrollen ganska snabbt efter det. Rider vidare, klarar den förvända galoppen i höger. Kommer till den vänstra och han byter! Attans också!! Jaja shit happends, men jag var så grymt besviken efter LA:n så jag var tvungen att bryta ihop lite.  Procenten, ja ni kan ju gissa, inge bra alls. Ledsamt, efter allt jobb vi lagt ner.

 

 

LB:1, nu j**la tänkte jag . Nu ska jag bevisa vad jag går för. Framridningen super fin, formen bra. Kommer in på banan och rider fel väg. Haha asså det är ju som ett skämt alltihop. Faxen kändes trött så var tvungen att driva han i varje steg, men det funkar, inga avbrott, fina och mjuka övergångar och mestadels 7 i pogrammet. Rider på procenten 61,90%. Hade fått mer om jag inte ridit fel väg. 

 

 

Helgens lärdom: Se till att han inte kryper ihop! Träna ryggningar, vänster förvänd galopp, och pogrammen för mig själv ;) Nä men haha , det går ju framåt och det ser jag som positivt. Hela helgen har han gått genom alla  pogram på tygeln, vilket inte har gått förut så framsteg gör vi helt klart. Vi får vänta till våren och träna, träna , träna för att sedan visa upp oss! Vi kan ju, jag vet det! 

Träningen igår för Eva gick bokstavligen skit. Vill stryka över den och bara glömma men man kan ju inte alltid ha medgångar eller hur? Dock började jag rida skit dåligt i stället för jag blev frustrerad och stressad över att vi ska tävla till helgen och typ inget satt. Där måste jag bli bättre på att veta hur jag ska ta mig ur olika situationer. Men när jag red igenom sista vändan i LA:1 pogrammet kändes det faktiskt bra. Galoppdelen satt väl inte så bra men travdelen tyckte båda jag och Eva var bra. 

 

Jag hoppas det var pga av att jag inte ridit han ordentligare på ett tag pga Smillas tävling förra helgen han var som han var. Han var som inte liksom med mig. Han ville inte sammarbeta och bråkade väldigt mycket. Men efter många om och men tror jag faktiskt vi löste det han och jag och blev lite mer sammansvetsade. Idag har iallafall lill killen blivit skodd och imorgon väntas ännu en Eva träning och sen på fredag far vi. Då får det helt enkelt bära eller brista, men jäkla jag ska kriga och kämpa nu, ska minsann visa vad vi kan ;)

Krigarna som krigade i helg. Dock är inte bilden från tävlingen som ni kanske ser.

Smilla är själv väldigt nöjd och båda har skött sig utmärkt. Synd att hon fick ett pet i omhoppningen annars hade hon inte missat placeringen igår eftersom hon hade bättre tid än 4an. Men men en vinst kammade hon hem och jag är så stolt så och Faxen är så duktig. Nu till helgen drar vi ju till Skellefteå för att sadla om till dressyr ist. LB och LA, jag är taggad! Håller tummarna till mig själv också ;) Faxen sköter sig ju nästan alltid, jag menar det är ju ryttaren som gör fel oftast. Men jag är taggad och så glad över att jag har denna häst, älskar han mer än något annat.

Hej! Som ni sett och förmodligen märkt så har jag varit borta från denna blogg " extremt" länge. Jag tappade suget ordentligt och hann inte heller förr den delen med tanke på skolan , hästen, träningen och kompisarna som skulle hinnas med. Men idag fick jag nå ryck och fick lite tankarna på "tänk om". Tänk om jag skulle testa igen bara för att se, för trots allt så är skriva något jag tycker är väldigt roligt. Jag är faktiskt intresserad i att skriva! Mycket förändringar har ju skett sen sist, jag har börjat på gymnasium där jag valt inriktningen Samhälls. Just nu är jag stört nöjd över mitt val och jag tror jag kommer få 3 härliga år på min skola faktiskt! Även fast så mycket är nytt, det är svårt att hitta och ibland till och med lite läskigt, hehe.. 

 

Men både jag och hästen mår bra! Jag är riktigt lycklig, med goa vänner, fin familj och fina djur. Kärleken sökes väl än haha, längtar lite till den dagen kommer ;) Jag tror ni är lite sugna på att höra om Faxen kanske om jag inte har helt fel, well han bor på Kiruna ridklubb och mår alldeles bra! Fem hagkompisar, mat och blir omhändertagen, vem hade inte gillat läget liksom? Haha. Jag och han har ju haft en period nu när det gått spikrakt uppåt, verkligen spikrakt och det gör ju verkligen inte mig någonting alls! Innan sommarlovet i maj sisådär så debuterade jag och Faxen vår första LA debut (riktiga LA debut) i Umeå och det gick överförväntan! Från att rida LC och LB på 57-59% till att gå och rida en LA på 61%. Inte så jätte dåligt va? och jag VET att vi redan nu är bättre och vi kommer bli bättre, men vi har saker att jobba på. Det som är det roliga med ridsporten, det finns alltid något att arbeta med! Faktiskt åker jag nästa helg till Skellefteå för att tävla. Tyvärr finns det inte alls många dressyr tävlingar för ponny här uppe i norr så jag måste åka väldigt långt. Men men , lite får jag i allafall tävla och när jag börjar rida nationellt dvs LA:P1 och såna klasser kommer jag kunna resa lite kortare, det Piteå endast ;)

 

Men vi ser ju nu om det här kommer funka! Jag kommer inte kunna blogga flera inlägg per dag, det går inte ihop i min vardag, tyvärr. Men jag kommer försöka blogga så ofta jag kan och så ska jag se till så att jag tycker det är kul för det är då jag kommer bli motiverad! Skriva är ju som sagt något jag gillar att göra så en blogg är ju inte en jätte dålig idé att ha i den situationen. Men hurrni (som vi säger här i Kiruna), nu ska jag fixa min header, och sen försöka starta om denna blogg. Dock raderar jag inga inlägg eftersom jag vill ha kvar de som "minnen". Allt som skrivits här har ju ändå hänt, varför radera det liksom? 

Jadu här var det himla mycket damm som jag tycker ska dammas bort lite grann iaf! Vad har ni haft för er på den sista tiden? Jag anar  att ni kanske undrar vad jag har gjort då, och jag har väldigt bra nyheter! Faxen och jag har tagit 100 steg frammåt och ridit LB på 66,69% som rekord hitills, vi har även startat en LA:1 på 59%. Jag är så lycklig och varje dag är det roligt att sitta upp på denna häst och bara rida, kunna rida som jag vill också. Jag har han precis där jag vill ha honom nu och det går faktiskt riktigt bra. Tävling i Umeå 6/6 väntar på oss också, då jag startar LB,LA och LB. 

 

Som vanligt har jag ridit för Eva, men jag har även börjat rida lite smått för Anna Bergstedt. Det är en tjej som har flyttat upp från Umeå och tävlat riktigt högt på sin förra häst som nu tyvärr är avliden. Det är riktigt roligt att rida för alla mina tre fantastiska tränare och faktiskt kunna tänka på annat än vart Faxens huvud är. Nu tränar vi på en massa roliga saker och jag tycker det är riktigt kul att se framstegen vi gör hela tiden!

 

Skoltrött som attans är jag, nu pratar jag spyless. Funderar hur jag ska ta mig igenom denna termin men snart är påsklovet och då är det bara att andas och ta ny steg. Denna vecka bjuder på 2 prov på måndagen, nationella prov i no på tisdagen, fjällsäkerhetsdagen på onsdag och boliviabasaren på torsdag. Minst sagt en stressig vecka och jag vet inte hur jag ska hinna plugga till allt och grejja allt men jag måste få det funka! Hatar att vi håller på med massa saker på sidan om nationella. Allt blir ännu mer stressande och jag får halvt panik för jag vet inte hur jag ska hinna. Ibland hade det varit skönt att vara den eleven som inte var allt för brydd om sina betyg, men nu är jag inte en sån. Men men, jag är glad och lycklig och livet är på topp :D

 

Bjuder på en bild på Smilla och Faxen som det också går väldigt bra för! LB debuten är nog inte allt för långt borta för de heller. Jag ska bli bättre på att fota när jag rider för jag har mest filmer, men det ska bättras! 

 

Let's talk about 2013 - Ett av det bästa åren i mitt liv faktiskt. Jag har fått lära känna en helt otrolig individ som jag tillsammans har utvecklats med. Lärt känna nya personer och kommit närmre andra, lämnat allt negativt bakom mig. Jag har levt mitt liv som jag har velat och nästan allt har gått sin väg. Det kan kanske även hända att en kille har blivit inblandad i mitt liv.

Let's talk about 2014- Detta år ska bli mitt och Faxens år har jag bestämt. Jäklar vad vi ska kämpa alltså, blod, svett och tårar liksom. Ska fortsätta vara med mina underbara vänner och jag tror detta år kommer bli det bästa hitills! 2014 LET'S KICK SOME ASS!

 

Det händer så himla mycket i mitt liv just nu, och egentligen vill jag se detta som en dagbok men jag kan inte skriva ut allt tyvärr. Jag kan i alla fall berätta vad som händer och sker kring Faxen, och jag förmodlar att det är det ni är mest nyfikna över. Så vart ska jag börja? Egentligen har ingenting hänt, jag har ridit ett pass för Nizar, 0 för Eva. Dock kommer Nizar upp till helgen och nästa vecka bör Eva träningarna dra igång igen efter ett litet uppehåll pga studier och lite andra saker. 

 

Förutom de få dressyrpass som jag ridit så har jag ju självklart ridit ut och det tycker ju Faxen är himla roligt. Vi har galopperat fort, riktigt fort! Men de dressyrpass jag haft med honom har också känts okej bra. Han blir så in i h***ete stark och jag måste få honom att lyssna på halvhalter bättre. Jäklar vad han drar iväg ibland under arbete! Det är väl det som är största problemet nu, min sits arbetar vi förfullt med och sakta men säkert kommer mina händer högre och högre upp. Ska bli spännande att rida för Nizar ihelg och träna på allt det där. Galoppen mina vänner har börjat bli under bar! Jäkla vad han bär upp sig själv när man gör så att haserna måste röra på sig. Säger bara PANG och så har jag han exakt där jag vill ha honom. Traven som brukar vara gudomlig när jag rider för Eva arbetar vi på med. Jag själv blir mer osäker när jag rider själv och ser inte alla fel jag gör, tyvärr. Där tror jag boven i tävlingar är + nervositet. Jobbar på självkänslan.

 

Lite mer allmänt om Faxen då, han har fått mugg , vilket är skit jobbigt. Men kämpar på med den gör vi också och hoppas att den försvinner så snart som möjligt. Men hela poängen med att jag skrev detta inlägg just idag är ju att vi har haft Faxen Exakt ett år nu.

 

Ingen är lyckligare än jag och Smilla som har fått äga och älska denna underbara individ. Vi har tagit hand om honom som ett litet barn och för varje dag som går älskar vi honom lite mer. Vår underbara familjemedlem som ingen någonsin kommer kunna ta från oss. Ni som har egna ponnier vet ju hur mycket man älskar dem, det är en känsla som man inte kan beskriva. Den är så himla stark, oslagbar. 

 

Tänk hur mycket vi har gjort på ett år, för ett år sedan vägrade han stå still om man hoppade upp från en pall nu står han som ett lamm. Det är bara kolla uteritter också, i början var han väldigt osäker med mig och Smilla men nu går han förbi det som vi ber honom att gå förbi. Han och växt tillsammans med oss och han är en sån underbar ponny. Smilla har ju haft fler framgångar i tävlingar en vad jag har haft i dressyren, men vänta bara om ett år till så tar vi er alla. Jag vet att han kan, han har spänsten, han har viljan, han har orken men framför allt så har han mig. Och jag ska göra så mycket som möjligt för honom för att han ska lita på mig ännu mer. Jag älskar denna knäppa underbara individ så jävla mycket. (Bilder ska tas nästa helg)

Kan dra lite vad som hänt sen jag sist bloggade:

 

- Jag har varit och tävlat

- Jag har köpt Back On Track stallbandage

- Jag har ridit ett wow pass för Eva

- Jag har ställt upp på en gymhkana tävling och så åka dit på lördag

- Fått mina älskade dressyrskydd

 

I LC:1 tyckte jag att han var fin, han var avspänd, hade en fin takt genom pogrammet och klev på riktigt bra. Fick dock en kommentar över att han hade ett förlångt steg? Fattade inte riktigt det, alla har ju sagt att han har ett väldigt långt steg för att vara ponny. Men men bedömningssporter i ett nötskal. Men inte deppade jag för det fast vår icke godkända procent på 58.70%. Jag är nöjd, jag har helt fått bort att han slänger med huvudet på tävlingar och bara det känns som ett stort framsteg. Vi kämpar vidare, för jag vet att det är jag som spänner mig och tappar bakbenen. 

 

I LB:1 blev han lite spänd för att han såg en kamera som inte hade varit där förut och då vips var nästintill hela ritten förstörd för jag blev som en pinne. I denna klass hade han förkort steg, haha lite komiskt va?  Fick till en riktigt snygg halt om jag får säga det själv, fick även mycket beröm för det, synd att han vinglade alldeles för mycket mot domarbordet. Procenten i denna klass var urusla men han slängde inte med huvudet som sagt och bara det tycker jag är ett stort framsteg, det kommer vet ni ;)

 

I LD+ var han fin. Det är ryttaren på ryggen som inte vill att det går allt för fort så tempot tappas ibland.. Fick ett pet så 4 fel, synd att det var i grunden. Kan inte säga så mycket mer utan jag är nöjd här, vi är ju inga hopphjältar han och jag.

 

Ska försöka förbättra mig gällande bloggandet på allvar nu.. Serious. 

 

Omg ni kan inte ana vad jag håller på att göra, jag håller på att beställa mina dröm benskydd. 1000kr fattigare men yolo, har värsta ångesten nu men det släpper nog när snyggingarna landar i mitt hem. Mumma! Faxen har vilat idag och igår longerade jag honom ute i djup snön på ny banan. Snäll och fin som alltid! Försökte mig på en fotografering idag men det blev för mörkt, nackdelen med att på i Kiruna. 

Det finns så mycket jag vill köpa just nu bland annat de här sakerna:

• Dressyrskydd
• Boots
• Tävlingspannband
• Tävlingsschabrak
• Beige med brun kant schabrak
• Back On Track stallbandage

Det två-delade bettet åker längst in i hyllan och kommer användas till ledtränset endast. Jag tar återigen tillbaka mitt gamla hederliga tredelade eggbett. Nizar tyckte ju att jag skulle ha rörliga ringar till honom, och tro mig jag har verkligen testat och försökt. Även testat ett vanligt tredelat bett, men det är helt enkelt med eggbettet han går bäst på. Sen om det är mildare eller en aning skarpare (alla har delade åsikter om detta bett) så är det, det bettet som funkar för oss. Känslan när han bara flyger fram i traven är ju bara fantastiskt! Får prata med Nizar nästa gång han kommer upp och säga att det här är det bett som funkar bäst för oss..

 

Känns väldigt bra också att det inte gått så där perfekt bra på länge då jag tävlar om 3 veckor. Ska hoppa för Anna på söndag och träna för Eva på torsdag igen.  Måste komma ihåg och fråga henne om hon kan ta mig 2 gånger till innan kuriren, vi behöver all träning vi kan få.. Nä usch måste skaka bort den här jobbiga ångest fyllda känslan att jag är sämst på att rida och vi aldrig kommer komma någonstans. 

 

För jag älskar ju denna underbara varelse, fast vi har våra problem. Vi löser ju dem tillsammans liksom, han och jag together, det tar bara en aning tid. Men det ska det ju också. Ungefär så här såg vi ut idag. Lite oslipade och ojämna. Hoppas att det var bettet som var boven.