Inlägget - överleva
Många av er läsare som inte känner mig undrar kanske vad som hänt när jag skrev detta inlägg. Först nu är jag redo och berätta det.
Det är så att min sköthäst som hette Fonzie Twist avleds då. Det där var ingen vanlig sköthäst för mig, utan jag var med honom från början, när han kom hit en torsdag i december ynka 3 år var jag där och det var där allt började. Jag var alltså med honom enda från början från det han kom hit. Han och jag hade ett väldigt speciellt band, inget som går att förklara med ord och förmodligen ett band som jag aldrig någonsin kommer få uppleva igen.
Tänker er såhär att jag upplevt nästintill allt med denna häst. Många bra saker men även en massa hemska saker. Han är nog den häst som haft mest otur, ramlat genom brun, rest sig i transporten och hamnat över bommen, fått käken avsparkad som föl och jag tror även han hade blodförgiftining som föl (dock ej säker). Tänk dig hur det känns för Lowa 11år att se sin sköthäst ligga där i en brun hjälplös. Jag sprang efter veterinär och hämtade alla jag kunde hjälpa. Tänk att jag var med om allt det där, det enda som är bra med det här är just att jag fått kunskapen. Jag har fått lära mig saker som jag kanske inte fått lära mig med andra hästar.
Än idag kommer jag ihåg första gången som jag fick skritta av honom, ååh vad lycklig jag var. Jag kommer även ihåg alla tävlingar jag följde med på och alla gånger jag ramlade av honom. Allt det där är här inne, och det kommer aldrig försvinna. Tänk att en häst med sån otur, tänk att stoppet i livet för honom var en ligament skada efter en rymning i hagen. Förstår ni? Allt som hade kunnat sätta topp för honom och så var det just det här.
På torsdagen när jag var och sa hejdå till honom så, kunde jag inte göra något annat än gråta. Jag grät, jag grät och jag kunde banne mig inte sluta. Sista gången jag såg honom var förra torsdagen och även denna dag kommer vara ett minne för livet. Jag var förstörd den dagen. Han var en liten del av mig och kommer alltid att vara det. Det kommer inte sluta göra ont än, därför tycker jag det är jobbigt att prata om honom. Nu har jag fått skriva av mig lite, jag hade kunnat skriva en hel roman om honom men väljer att avsluta här eftersom det redan nu gör för ont.
Kommentarer
